Prylar och pinaler för småslantar

I söndags var det både auktion och loppis dag för hela slanten!

Gjorde en hel del roliga fynd.

Mest små saker men ack så kul det är att bara betala mellan 5 och 20 kronor för något.

Undantaget är väl den här super charmiga gamla trehjulingen,

den fick jag pröjsa femtiolappen för!

Vart eller vad jag ska ha den till vet jag ännu inte men fin är den!

Och några små gamla kryddburkar.

Som min man sa -Jag fattar inte vad du ska med dom till??

Nej inte jag heller men de var ju så söta. Ska nog hitta en plats till burkarna i köket.

På sista loppisen för dagen kom en kratta med hem.

Nej, den ska jag inte kratta med,

den duger fint som ett stileben mot ladan.

10 kronor var prislappen.

Ja, hade en hel del till att visa men detta eviga mörker hindrar mig från att ta bra foton.

Ni får se mer av grejerna vid ett senare tillfälle.

Nästa år när jag fyller år är det en system kamera som står högst upp på önskelistan,

så fram tills dess får jag kämpa på med min vanliga digitalkamera.

***********

Tänkte passa på att visa er lite mer interiört idag.

Glimtar från hallen på nedre plan.

Vi har först en farstu så det är där alla skor och ytterkläder samlas så hallen är mer ett genomgångsrum till övriga delar av huset.

När vi flyttade in i huset så var panelen på väggarna mintgrön och likaså pärlsponten i taket, ja ni läste rätt och det var gräsligt!

Vi målade om i vitt och grått, mer behagliga färger måste jag säga.

Alla möblerna är köpta på loppis eller auktion och tillfixade av oss själva.

Tavlan man kan skymta på väggen "tillhör" huset brukar vi säga.

Den hittade min man uppe på logen bland smuts och bråte.

Han kom ner och sa -Undrar vad det här är?

Den var alltså så smutsig att det inte ens syntes att det var en tavla.

Vi borstade bort allt damm och det framträdde en gammal och krackelerad oljemålning.

Motivet föreställer havet med solen som precis tränger igenom mörka moln.

Ibland stannar man upp och tittar lite extra på den där tavlan. Vi hittar ingen signatur så vi vet inte vem som gjort den heller.

Tänk, kanske det var nån som bodde här en gång i tiden?

Nån som suttit i timmar och målat för att tavlan sen skulle hamna under allt skrot uppe på vår loge.

Den måste legat där en herrans massa år med tanke på skicket den var i.

Men trots att den är gammal och krackelerad så får den hänga så det är det första man ser när man kommer hem till oss, för den tavlan, den tillhör huset.

Kram på er!