Mitt hem, min borg

Jag är väldigt hemmakär, nästan löjligt mycket.

Tycker det är så skönt att bara få vara hemma där det är lugn och ro.

Innan vi flyttade till vårat hus för 2½ år sedan bodde vi i lägenhet i Sveriges fjärde största stad.

Kändes som om man jämt for och flängde mellan allt från jobb, gym, vänner, ärenden mm mm.

Ja man hade liksom ingen ro att bara vara hemma i vår lägenhet.

Men så kom dagen då vi bestämde att vi skulle på allvar hitta ett hus. Men vi var rätt kräsna på vad vi ville ha och vårat sökområde var begränsat.

Vi hade pga jobb bestämt oss att flytta från vår hemstad till en mindre ort i nord uppland.

Ett år tog det innan vi hittade vårat hus.

När jag steg in i huset första gången så kände jag direkt att här vill jag bo.

Jag kände ett lugn inom mig som inte går att beskriva med ord.

På våren flyttade vi in och nu nåt år efter så är vi så glada att vi tog steget och flyttade hit.

Här har vi byggt upp ett nytt liv och det är här som vårat barn kommer att växa upp.

Men kanske vi är så löjligt hemmakära just för att vi trivs så bra här.

Därför har jag nu textat min ful furu pall med orden........

Mitt hem, min borg.

Här följer förvandlingen:

Gillar tanken bakom orden då det stämmer bra in på mig.

Och nu är inte min pall ful längre utan fin!

Ha en bra dag!