Det var en gång ett hus i kvarteret Pärlan någonstans i mellersta Sverige.
Året var 1907 och en kvinna beslöt sig för att bygga ett hus i då mycket populär sekelskiftesanda.
Allt skulle vara gediget och byggt och varje liten spik smiddes för hand.
Symetrin var viktig och från utsidan skulle huset ha alla fönsterna likadant.
Spröjsade fönster, kakelugnar, högt i tak, trägolv, glasveranda..........ja listan på alla de tidstypiska detaljerna som fanns med kan göras lång.
Under två år byggdes huset och 1909 stod det klart för inflyttning.
Så vad gör de? Jo de klär om huset med ny skrud.
Materialet? Plåt.........
Färg? Gult och brunt.......
Om vi gillar det? Gissa?
Men än så länge så är det insidan som "krutet" lagts på.
Brukar säga att vårt hus är som ett litet Kinderägg!
Huset är rymligt med sina 8 rum fördelat på 200 kvm.
Taköhöjden är generös och ligger runt tre meters strecket.
Alla gamla trägolv har tagits fram och slipats. Det har satts in höga golvsocklar och breda fönsterfoder.
Det mesta interiört andas återigen sekelskifte.
På bottenvåningen går tre rum i fil och ger en härlig "Fanny & Alexander" känsla. Många gamla hus kan upplevas som trånga men det gäller inte vårat. Här har det öppnats upp och gjorts så man kan gå runt alla rum på nedre plan och därför är det bara sällkspasytor på nedre botten.
Vi har där ett kök,
*en matsal,
*ett herr rum (ja mannen min säger så ibland, ett rum med chesterfieldsoffor och temat är lite som de gamla engelska rökrummen),
*tv rum,
*stora badrummet/toalett,
*tvättstugan/toalett.
*
På övervåningen finns det
*ett gästrum,
*vårt sovrum,
*lillens sovrum,
*ett kontor,
*ett litet badrum/toalett
och så
*ett till tv rum.
Vi älskar allt som är gammalt och vi köper mest gamla saker på auktioner och loppisar.
En dag är drömmen att vi ska få panela om huset och göra det härligt rött med vita knutar.
Men som läget är nu så får vårat hus fortsätta att vara ett Kinderägg några år till och vi fortsätter med insidan.
Blir man någonsin klar med renoveringen av ett hus?
Nej, det är nog som alla säger,
ett livstidsprojekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar