torsdag 10 september 2009

Lost and found

Idag var det familjeutflykt på schemat. Och färden gick till en närliggande bruksort vid Dalälvens kant.
Där åt vi en god lunch på en 1700 tals herrgård, samma ställe som vi för nån månad sen bodde på när vi gifte oss.
Man kanske är lite naiv när man tror att man kan gå på finare restaurang och äta med sin lille son och att han då automatiskt ska uppföra sig med gott bordsskick.
Det blev ju inte riktigt så....hi hi!'
Han fick för sig att det var mycket skojigt att slå i bordet, HÅRT.
Spelade liksom ingen roll om man sa till honom, det blev ju roligare ju mer mamma och pappa sa nej. Trots och åter trots.
Ja, ja det var mysigt trots allt. Det blir ju vad det blir när man har barn, och det är en del av charmen med det.
Efter lunchen strosade vi vidare till en närliggande handels trädgård. Där fick jag massor med inspiration för nästa års projekt i trädgården. Men fick med mig lite ljung och silverek därifrån som ska planteras imorn.
De har också ett fik där nere vid vattnet. Var inte nån som fikade trots det härliga vädret. Och även vi hoppade kaffestunden då det inte var speciellt barnvänligt nära vattnet. Men jag passade på att ta lite kort på fiket. som ni ser så var det super mysigt.
På tal om kort ja.....
På vägen hem sen så är man som så många andra stressade småbarnsföräldrar lite förvirrad.
Vi packar in oss i bilen med kassar, barnvagn mm och kör hemåt.
Väl hemma så hittar jag inte kameran. Och då slår det mig, jag hade lagt den på taket på bilen och glömt den där för att sen köra iväg.
Vi slänger oss i bilen för att åka tillbaka de två milen och leta efter kameran.
Väl framme så ger vi upp hoppet om att hitta den efter att ha letat en lång stund.
Jag blev så sur på mig själv och visste inte vad jag skulle vara mest ledsen över, kameran eller minneskortet som satt i. Hade i och för sig kopior på de flesta av bilderna men det känns inte bra heller att ha över 600 privata bilder på vift.
Vi åker besvikna hemåt igen.
Väl hemma så ringer min pappa mig och undrar om jag tappat min kamera.
Det visar sig att en dam har hittat den och lämnat in den på mataffären där. Och nån smart person som jobbade på ica:n kollade på bilderna i kameran och hittade en bild på en bil och sökte på registreringsnumret. Och det var just mina föräldrars bil. Så de ringde min pappa och han ringde mig.
Tänk vilken tur!!! Blev så himla glad! Självklart så fick damen en slant i hittelön, man blev sååå tacksam.
Tänkte att det kanske var vår lycko dag så passade på att köpa lite trisslotter för att rida på tur vågen liksom *blink*
Men det blev ingen vinst *skratt*
Men vad gör väl det, fick tillbaka min kära kamera!
//Aurora

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Våran inredningsfilosofi

Våra tankar kring att forma ett hemtrevligt bohag handlar om ett evigt skapande.
Vi föredrar det billiga framför det dyra.
Det är roligare att hitta en gratis guldklimp i en container än att köpa en dyr sten i en affär.
Att hitta saker med själ och att handla med känsla.
Att skapa sina egna små ting med hjälp av små medel.
Vi gillar att blanda gammalt och nött med lite nytt i en härlig kombination som för tankarna bakåt i tiden.
Vi gillar att visa att inredning inte behöver vara dyrt bara man är kreativ och letar fynd på rätt ställen.
Man behöver inte ha diamanter i fickan för att kunna ha ett hem att trivas i.
Det kära ni, det är våran inredningsfilosofi.

Follow this blog with bloglovin

Follow Snövita drömmar

Välkommen tillbaka!

Välkommen tillbaka!